Fredag

Godkväll godkväll! En plåt med chokladmuffins är i ungnen och jag sitter jusst nu och dricker en kopp kaffe.

Alice har somnat (somnade 18.00!) håller tummar och tår att hon inte vaknar vid sådär elvatiden och får för sig att vara vaken hela natten...men det brukar faktiskt gå bra. Oftast sover hon för natten de gången hon somnar såhär tidigt. Hon är inte heller helt frisk, inatt hade hon 39 graders feber och hon kändes fortfarande varm nu när hon somnade.

Hade egentligen inget särskilt att skriva...hoppas att ni har det bra och får en mysig fredagskväll! Kramkram♥

7 September 2011

Det var ett tag sen sist. Jag har helt enkelt inte haft någon lust till att skriva. Tänkte nu att det kankse var dags att uppdatera lite.

Jag läser nu till förskollärare och jag kan säga att det känns helt rätt! Det känns så bra och intressant. Det känns verkligen att det är sånt här jag brinner för. Det känns så spännande att få bli den bästa jag kan bli, att få hjälpa barn att utvecklas och samtidigt utveckla mig själv. Att få läsa om pedagogik, hur vi fungerar och våra mänskilga värden. Det känns samtidigt lite konstigt att byta väg såhär plötsligt. Jag som var helt inställd på att jag ville läsa till sjuksköterska, kankse lite för inställd. Jag är glad att jag tog mig tid att tänka efter och verkligen fundera på vad det är jag egentligen brinner för.

Jag visste att jag ville jobba med människor och hjälpa andra och jag antar att sjuksköterska därför kändes rätt. Jag insåg inte fören senare att det som jag verkligen vill göra är att hjälpa andra som utvecklas, jag vill finnas där i en process. I det vardagliga, ha möjlighet att vara uppfinningsrik, jobba kreaktivt och det pedagogiska. Vissa tycker säkert att jag romantiserar yrket som förskollärare men jag tror att allt handlar om hur man ser på saker och ting och hur man väljer att jobba. Jag vill känna mig levande och ingenting får mig att känna mig mer levande än barn. Att se de små ansiktena, levande och fulla med liv och ha alla möjligheter i livet.

Jag avundas de människor som får vara med min dotter på dagarn när hon är på förskolan. Jag har tillit till dessa människor och jag hoppas verkligen att de ser sitt jobb som värdefullt. För det är det, för mig har de världens viktigaste jobb. De har hand om vårat barn när jag och Jon inte är där.

 



En gammal bild på mina älsklingar <3


RSS 2.0