Anna-Sofia

Kom in för ett tag sen. Har varit och åkt skidor med Daniel, så himla skönt det är! Älskar att åka skidor, för er som inte redan visste ;) Vart däremot ingen lång sträcka, haha. Alice fick lite panik, och då fick nog Jon också lite panik och då var det bara att vända om. Hon snuttade ett litet tag sedan slocknade hon, nu ligger hon här brevid mig och sover så sött.

Datorn reagerar inte på memorysticket så jag får inte över några bilder på datorn! Jag var till stan i lördags och köpte kläder till Alice, hade tänkt ladda upp några bilder men får visa senare. Jag ska fråga Jon när han kommer tillbak om han vet vad som är fel.

♥

Vi är så bortskämda med vår lilla stumpa. Vi går och lägger och tillsammans och somnar, och hon sover hela natten. Nu när jag har vaknat ligger hon fortfarande och sover! haha. Någongång har jag fått väcka henne vid elva på morgon för att vi skulle gå ut, haha. Det är klart, hon vaknar till några gånger på morgon och ska äta, fast somnar om igen. Ni skulle bara se hur söt hon är när hon ligger och sover. Hon älskar att sova mellan mamma och pappa. Så underbar ♥

Så underbar. Mysigt att få krypa ner med den här stumpan och Jon i sängen sen ♥

Sandra for precis. Hon var förbi en sväng i morse och sälskapade ;) Idag har jag inga planer alls. Ska väl städa upp endel i lägenheten, men annars vet jag inte. Jon har tagit barnvagnen till jobbet för att fixa den, så vi kan inte gå ut, men det är för kallt för det ändå. Så idag blir det nog bara att gå med mjukiskläderna på hela dagen och bara mysa. Jag ska föresten kanske ta och baka lite till dopet, börjar känna mig lite stressad!

Igår var jag till stan med mamma och ida. Jag fick välja vilka kläder jag ville ha på dopet. Det blev en svart skjol med guldknappar och en aprikosfärgat/beige blus. Tack mamma!

Alice sover och nu tänkte jag ta och se The hills på mtv.se

♥

Nu tänkte jag göra en sånhär förlossningsberättelse som jag själv tycker är jätte roliga att läsa, men som jag inte har orkat göra tidigare.

Jag är inte riktigt så klar i minnet, så alla bitar kankse inte riktigt ligger på rätt plats. Jag berättar ganska öppet om hur det gick till. Innehåller säkert mycket stavfel

Förlossningsberättelse

Jag vaknade iallafall klockan två natten mot fredag av att jag var pissnödig (som vanligt). Så jag hasade mig upp ur sängen och gick mot toaletten. Jag hann inte mer än in på toaletten då det rann ut en massa vatten på toalettgolvet. Där stod jag som förstelnad och började fundera om jag pissade på mig, men jag förstod ändå att det måste vara fostervatten. Så jag går och väcker Jon och säger att jag tror att vattnet gick. (Haha, det roliga är att Jon säger att han minns att han bara ville sova då för att han var så trött) Jag går iallafall ut på en promenad och ringer till förlossningen. Barnmorskan som svarar säger att vi kan ta god tid på oss eftersom att jag ännu inte fått några värkar. Äntligen, tänker jag. Det är nu det gäller, herregud, jag ska snart föda barn! Jag minns inte exakt, men jag tror att vi for mot sunderbyn efter klockan tre någon gång på natten. Först for vi hem till mig så jag fick byta lite kläder, sen for vi förbi Jons jobb och hämtade någonting, minns inte vad.

Vi fick gå in i ingången för Akuta förlossningar eftersom att den vanliga entrén inte öppnar fören klockan sex. Hos barnmorskan kopplade hon på mig en CTG-kurva. Ursch! vad jag var less på att ligga och kolla CTG-kurva! Det var inte första gången och skulle inte heller blir den sista. Det var inte så skönt att ligga ner på en såndär brits med en massa band runt magen, minst tjugo-trettiominuter varje gång med min stora mage som tröck på både revben, lungor och alla andra organ. Den här gången fick jag ligga i över en timme. Fast den här gången hade jag Jon med mig iallafall och var inte ensam, och större förväntningar om att det skulle börja hända saker på kurvan. Men inte det. Jag fick också stoppa in en såndär grön duk innanför byxan för att se om jag läkte fostervatten. Jag tror att jag bad till Gud om att det inte hade slutat läka och att det skulle visa sig på duken. Jag ville så gärna att det skulle börja hända saker, och så ville jag inte verka paranoid. När jag skulle ta ut duken så hade vattnet gått igenom nästan alla fyra lager på den vikta duken. Barnmorskan luktade på duken (haha, skit flummigt, men det är för att känna att det luktar fostervatten så att det inte är något annat) även en studerade bad om att få lukta. Det var ganska generande för mig att det stod två kvinnor och luktade på mitt fostervatten.

Eftersom att vattnet hade gått för mig så hade jag tre dygn på mig att invänta värkar, och jag skulle komma in varje dag för kontroll. Om mina värkar inte skulle sätta igång av sig själva så skulle dom sätta igång dem åt mig med hjälp av dropp. Så nu var det bara att bege sig hem, pirriga i magen. Nu visste vi ju att vårat barn skulle födas inom tre dygn.

Den dagen for jag med mamma och köpte det första blöjpaketet. Vi gick även en massa promenader i hopp om att sätta igång värkarna. På kvällen (fredagskväll) kom dom, de första värkarna. Ännu gjorde dom inte så jätte ont. De var deffenitivt hanterbara. Jag och Jon for in till forlossningen även denna kväll. Jag var orolig över färgen på fostervattnet som hade börjat ändra färg. Det vanliga gjordes, CTG-kurvan kopplades på (haha), och där fick jag ligga. Värkarna var ännu för svaga, och barnmorskan konstaderade att det inte var något som var konstigt med färgen. De ville att vi skulle stanna kvar på sjukhuset och ge mig en spruta som skulle hjälpa mig att sova, eftersom att det var viktigt att jag var utvilad, och eftersom att vi ändå skulle dit på lördagsmorgon. Men jag ville absolut inte stanna kvar. Kändes inge kul alls att sova över. Så barnmorskan skickade med mig en hel mugg med tabletter istället. Kommer inte ihåg vad allt var. Det var smärtstillande, värknedsättande och sömntabletter. Så vi begav och hemmåt ännu en gång, jag stoppade i mig alla tabletter och somnade.

Lördagsmorgon for vi in igen för kontroll. Jag kommer inte ihåg så mycket, men CTG gjordes och värkarna var ännu för svaga. Vi fick gå över till BB för att äta frukost, sen skulle jag ut och promenera runt omkring i sjukhuset för att se om värkarna sattes igång mer. Jag och Jon vandrade runt kring hela sjukhuset, åkte omkring på olika våningar och det var faktiskt riktigt trevligt. Hemma satt alla på helspänn och var fulla av förväntningar. Efter vi promenerat i någon timme så åkte vi upp till förlossningen igen för ännu en CTG koll. Värkarna var ännu inte tillräckligt starka och täta. Så vi for hemmåt.

På söndagen hade jag så fruktansvärt ont! Värkarna var nu tillslut med fem-fyra minutern mellanrum, och Jon var så uppstressad. Han tjatade hela tiden att vi skulle fara. Han var nog rädd att jag skulle föda i bilen påväg till sjukhuset, haha ;) Jag var så rädd för att bli hemskickad igen så jag låg där i soffan och vägrade att fara och bara kved med ansiktet i en kudde av smärta, haha. Tillslut gick Jon och körde fram bilen och nästintill tvingade mig att fara. Väl inne på förlossningen fick vi den här gången ett riktigt förlossningsrum! Haha, och en skinnfåtölj till Jon som han uppskattade haha. NU, var det på riktigt!, tänkte jag. Vi var så spända. En CTG-kurva gjordes och nu var värkarna täta. Gunilla (tror hon hette det) som var barnmorska och Jessika som studerade till barnmorska var dom som skulle förlösa mig. Dom kollade hur öppen jag var, och jag var bara öppen 3cm (10cm öppen ska man vara) så det var ett tag kvar. Det gjorde så ont, trodde aldrig att det skulle göra såhär ont. Jag fick en såndär typ "rullator" som jag alltid tyckt sett så pinsam ut. När värkarna ändå gjorde så fruktansvärt ont så var den så skön att hänga över. Värkarna blev bara värre och värre. Barnmorskan tyckte att jag skulle ta ett bad, men jag ville inte. Tillslut sa hon bara åt mig att "nu går du och badar" haha, behövdes nog någon som tog lite komando. Ursch, jag tyckte att det var så generande att ligga där naken i badet och Jon satt på en stol brevid. Kände mig inte så snygg måste jag säga.

Nu hade det börjat bli kväll och ännu var inget barn fött. Barnmorskan gav mig mina tabletter som skulle stilla värkarna och få mig att sova. Jag låg i min säng och Jon satt i sin fåtölj. Radion var på, och det var ganska skönt. Sen blev vi skickade över till BB och fick vårat rum där. Vi hade varsin säng, men klämde ihop oss tillsammans i Jons säng som var lite bredare. Haha, vad vi ska ha sett gulliga ut! Jag sov inte många minuter den natten. tabletterna hjälpte inte riktigt. Värkarna kändes ändå. Jag var upp på toa så många gånger och hängde över handfatet för att klara av värkarna. Det var så jobbigt, var så sjukt trött då. Det gjorde så ont! Jag larmade för att säga att jag hade så ont. Barnmorskan gav mig en värmekudde att placera mot ryggen. Det var skönt, men hjälpte inte alls. Vid klockan fem på morgon väckte jag Jon och sa att JAG STÅR INTE UT LÄNGRE! haha. Efter ett tag så hasade vi oss över till förlossningen. Där placerade dom oss i vårat rum och ännu en CTG-kurva. INTE IGEN, tänkte jag. Efter tio minuter sa jag åt Jon att larma för jag inte stod utt längre. Barnmorskorna kom in. Nu minns jag inte så tydligt mer. Mina ben bara skakade! Jag nästan grät för att det gjorde så ont. Värkarna var riktigt täta.  Barnmorskan skulle kolla hur öppen jag var och hur det såg ut, efter det skulle den bm studerande också kolla. Det var inte så kul kan jag säga, som att det inte gjorde nog ont att barnmorskan kollade, men att hon som  studerade till barnmorska också skulle fara och känna runt, AJ.

De frågade om jag ville ha någon smärtlindring och jag sa att jag ville ha lustgas. Jag kan säga att lustgasen blev min BÄSTA VÄN under förlossningen. Shit vad skönt det var. Haha, Jon skrattade myckett åt mig när jag helt hysteriskt sög i mig gasen vid varje värk. När barnmoskan vid ett tillfälle skulle kolla i mig spräckte hon en hinna som gjorde att det kom ännu mer fostervatten. Nu gjorde det så ont! Jag kan säga att då kunde jag inte längre kontrollera varken mina värkar eller min egen kropp. Jag var helt utelämnad, och alla var så himla underbara och duktiga. Jag inte förklara hur tacksam jag var över deras insats och hjälp. Jag som tidigare suckat över alla som på tv skrikit och levt om under förlossningarna. Där låg jag själv och bara skrek rätt ut, haha.

Barnmorskan frågade om jag var mycket pissnödig, vilket jag säkert också var, men jag hade varken tid eller ork att tänka på det då. Tydligen var det inge bra att blåsan var full, och jag skulle inte klara av att gå på toa, och vägrade att lämna lustgasen så barnmorskorna fick helt enkelt tömma blåsan åt mig, haha, en mindre trevlig upplevelse. Fast det orkade jag inte direkt bry mig i då. Haha stackars Jon som fick se en hel del grejer, fast jag tror inte att han heller brydde sig då. Vi var nog båda upptagna av vårt.

Barnmorskan frågade om jag ville ha någon mer bedövning och vid det tillfället hade jag nog tackat ja till det mesta. Så vi bestämde oss för att ge mig ryggbedövning (epidural), jag som hade bestämt mig för att försöka klara mig utan bedövning, men så blev det inte, så hon kallade in en narkosläkare. Haha, gud vad vi har skrattat åt detta. Jag minns inte så mycket eftersom att jag var helt hög, men jag minns att läkaren var ganska speciell. Jag ska inte gå in nå mer på det, då orkar nog ingen läsa detta.

Efter mycket kämpande så började värkarna gå över till krystvärkar. Haha, jag minns hur jag skrek att jag kommer att skita ner mig! jag skiter ner mig! jag vill inte, jag vill inte! Haha. Krystvärkarna kändes precis som att jag skulle skita ner mig. Nu kom det in en till barnmorska som skulle hjälpa till. Jon hjälpte till att trycka bakom min rygg, de två barnmorskorna tröck mot varsitt ben och den tröck på min mage, haha. Vad det ska ha sett roligt ut! Kämpigt var det, jag var alldeles dyngsur i svett och ett tag kändes det riktigt hopplöst. Jag sa flera gånger att jag inte orkar mer, jag orkar inge mer. Men barnmorskorna var jätte duktiga, och Jon var helt underbar. Han viskade flera gånger att du klarar det, nu kommer hon/han snart. Mycket riktigt, efter mycket kämpande så kom hon ut tillslut, klockan 11.37, utan nästan att skrika. Så lugn och fin lades hon upp på mitt bröst. En underbar känsla. Vårat hjärta. Jag sa direkt att det är en liten Alice.

Detta är utan tvekan det mäktigaste som hänt mig, en sån otrolig känsla. Det går inte att beskriva.

Jag och "rullatorn" haha

Alice alldeles nyfödd



Fikat efteråt



Vårat förlossningsrum



Jon och Alice på BB

Haha <3

Hjärtat

Allt för min syster

<3

Jag och alice har jusst varit ute på en promenad. Har inhandlat lite mat och sånt, och så hyrde jag en film, Allt för min syster.

Alice i vagnen, jusst innan hon somnade.

Jag tyckte det här var skit gulligt. Blus och skjol från hm
249kr och 199kr
Jag vill ha!



Nu ska jag göra mig och Alice färdiga. Sen kommer mamma och hämtar upp oss så ska vi följa med henne till boden :)

Här var vi på BB

The Young Victoria

Emma pre dress
Jätte söta klänningar, jag hade velat ha den svarta.
159kr, finns på nelly.se

Snart kommer Sandra och kankse Ida hit...Ida om du läser det här så KOM!



Tss, Sötis <3
Du växer så snabbt, snart är du två månader

Snart kommer mamma och pappa och hämtar upp mig och Alice. Dom ska skjutsa oss till stan där ska jag, Alice och Jon till familje kansliet och bekräfta faderskapet, något man tydligen måste göra och som vi har skjutit upppå en del.

Tänkte fara förbi på timarii och fixa lite papper till inbjudningskorten till dopet också, så har jag lite att pyssla på med under dagarna. Jag ska inte riktigt avslöja hur dom ska se ut ännu, ni får se!

Ha en bra dag! kram